French Painter, 1821-1911 was a French painter in the style of the Barbizon School. Born Felix-Francois Georges Philibert Ziem in Beaune in the Côte d'Or departement of the Burgundy region of France, his mother was a native of Burgundy who married a Croatian immigrant. Originally, Ziem planned to be an architect and studied at the School of Architecture in Dijon, and for a time worked as an architect. Painting developed from a hobby to a career following an 1841 visit to Italy where he fell in love with the city of Venice, a place that would become the source for many of his works. Apart from Venetian scenes, he also painted many still lifes, portraits and landscapes from a variety of places including Constantinople, Martigues, Cagnes-sur-Mer and his native Burgundy. Ziem's works were first exhibited in 1849 at the Paris Salon and remained a regular exhibitor there for many years. Part of the Barbizon school, he also traveled extensively throughout Europe and in 1860 moved to Montmartre, the artistic quarter of the city of Paris. Financially successful, he was known to assist struggling young artists. In 1857, the government of France recognized his contribution to the art world by making him a Chevalier of the Legion of Honor.   Related Paintings of Felix Ziem :. | View of Istanbul | The Grand Canal in Venice, | Stamboul | The Ramparts,Algiers | Marine Antwerp Gatewary to Flanders |
Related Artists:
Isaac Levitan
Russia.1844-1927
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Valentine Cameron Prinsep Prints
Indian-born British Pre-Raphaelite Painter, 1838-1904 Henry Prinsep was an intimate friend of G. F. Watts, under whom his son first studied. Val Prinsep also worked in Paris in the atelier Gleyre; and 'Taffy' in his friend George du Maurier's novel Trilby, is said to have been sketched from him. He was an intimate friend of John Everett Millais and of Burne-Jones, with whom he travelled in Italy. He had a share with Rossetti and others in the decoration of the hall of the Oxford Union. Prinsep first exhibited at the Royal Academy in 1862 with his Bianca Capella, his first picture, which attracted marked notice, being a portrait (1866) of General Gordon in Chinese costume. Princep lent the costume to Millais who used it in his own painting Esther. The best of his later exhibits were A Versailles, The Emperor Theophilus chooses his Wife, The Broken Idol and The Goose Girl. He was elected A.R.A. in 1879 and R.A. in 1894. In 1877 he went to India and painted a huge picture of the Delhi Durbar, exhibited in 1880, and afterwards hung at Buckingham Palace.